Så kan Blek av avund användas i en mening
- Ingmar stod och såg framför sig alldeles blek.
- Men Björnschiöld blev då icke längre sittande, blek och tyst, utan sprang upp och var röd ända till hårfästet.
- Ingenting ; hon blef bara alldeles blek, och så strålade hon till så där du vet hon kan stråla till ibland.
- Petra blev förskräckt att se hur blek Tord var.
- Det var inte det att gossen var så blek, att hans hy var grönvit, nej vit, alldeles vit - det var något annat, ansiktet lyste ju på marken.
- Hans fru var en vänlig, men litet blek och tunn kvinna i trettioårsåldern.
- Han var blek-och spenslig och hade ett smalt litet ansikte med stora bruna ögon.
- Hon var blek som en död.
- Sätt er, ni är helt blek.
- Han var mycket blek.
- Den fattiga hustrun såg med en underbar bestörtning, blek och ändå nästan i hemlighet glad på predikanten ; men klockaren rynkade näsan.
- Jag gick in till Eline ; men när hon fick se mig mager, blek och ovårdad, brast hon i gråt.
- Du synes mig litet blek, utfaren och magrare än vanligt.
- Han ser en skymt av Alva som ser blek och rädd ut.
- Sätt Dig, Du ser så blek ut.
- Och så blek ?
- Hon var blek, och de djupa ögonen låg som skälvande gnistor inne i ansiktet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
